MickanJangbage

Ja vi var på sjukan med Elise idag... ett inbokat besök om armen bla....

Alltså att 1 läkare kunde förstöra så mycket... det trodde inte jag.....

Vi var så positiva när vi åkte dit..... Kanske har de kommit fram till någonting nu... blir det en operation för att få bättre rörlighet i armen? Vad? Vad? *nyfiken som aldrig förr*...

mötet slutade med att jag grät... det gjorde jag ju under tiden också iofs....
De kommer inte göra någonting! Det FINNS inget de kan göra tydligen... vilket jag har svårt att tro...
Min prinsessa!!! Varför just du?? Vill ju att allt ska vara bra med dig! Du förstår väl inte riktigt än vad allt det här innebär, och jag ser inte fram emot den dagen du inser att du inte kan göra allt du vill.....

Min sista fråga till läkaren var:
- Ska vi ställa oss in på att det kommer vara så här resten av hennes liv?
-Ja, svarar han!
-Ok, och vad fan gör vi här då? Är det det enda ni har att säga... vad fan gör vi här??? Nä, men då har jag hört allt jag vill säga, tack för mig...
Sen gick jag ut därifrån och blickade inte tillbaka!

Andreas och Elise var kvar en liten stund till... sen kom Elise ut och frågade varför jag var ledsen...
Ja vad svarar man på det?
-Jo, Elise... jag blev lite arg bara... för att doktorn säger att de inte kan hjälpa till att fixa armen... men vi ska lösa det här!
-Vi får träna extra mycket då.... säger hon =)
-Ja älskling, det får vi göra!