Jag fick ett brev...
I tisdags när jag kom hem från jobbet hade jag fått blev från karolinska sjukhuset. Tänkte att nu är det väl svar på någon röntgen eller nåt.. Men vad är det jag läser?? Elise har fått tid för operation!!! Den 8 september! Det står visserligen att tiden KAN ändras så vi ska ju inte ropa hej än.. Men förstå, vi har fått en tid!
Det trodde jag verkligen inte, jag var helt inställd på att det kommer ta mycket längre tid. Jag tänkte att det nog blir av nästa år eller nåt. Eller tänkte gjorde jag väl inte riktigt.. men jag ställde in mig på det för att inte bli besviken om det verkligen blev så... nu blev det lite krångligt här, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Det konstigaste med det här beskedet var att jag blev inte riktigt glad.. jag hade föreställt mig att jag nästintill skulle hoppa av glädje när vi fick en tid.. men nu blev det inte alls så...?
När jag fick brevet och läste så blev jag glad och chockad till en början.. Kunde inte riktigt ta in det..
Pratade med min mamma som blev jätteglad, och så pratade jag med Helena som även hon blev jätteglad..men efter att ha pratat med dom så känns det som att det verkligen sjönk in..nu blev jag mest ledsen.. det kommer verkligen att bli av!
Jag känner redan nu oro inför att hon ska sövas, jag VET hur jobbigt det är varje gång. Den här operationen kommer att ta flera timmar.. vi kommer alla att vara SÅ oroliga!!!
Elise bjöd på ett stort leende när hon själv läste att operationen kommer att bli av i år! Hon ser verkligen fram emot det.. men jag tror inte riktigt att hon förstår vad det innebär, och jag tror inte att man kan förbereda henne tillräckligt heller..
Åh, jag är så splittrad just nu och ser inte fram emot den 8 september... inte alls!! Fast å andra sidan så längtar jag nåt otroligt tills det är över.. eller tills det är över är ju fel att säga också... kommer det någonsin att vara över för hennes del...??
Det trodde jag verkligen inte, jag var helt inställd på att det kommer ta mycket längre tid. Jag tänkte att det nog blir av nästa år eller nåt. Eller tänkte gjorde jag väl inte riktigt.. men jag ställde in mig på det för att inte bli besviken om det verkligen blev så... nu blev det lite krångligt här, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Det konstigaste med det här beskedet var att jag blev inte riktigt glad.. jag hade föreställt mig att jag nästintill skulle hoppa av glädje när vi fick en tid.. men nu blev det inte alls så...?
När jag fick brevet och läste så blev jag glad och chockad till en början.. Kunde inte riktigt ta in det..
Pratade med min mamma som blev jätteglad, och så pratade jag med Helena som även hon blev jätteglad..men efter att ha pratat med dom så känns det som att det verkligen sjönk in..nu blev jag mest ledsen.. det kommer verkligen att bli av!
Jag känner redan nu oro inför att hon ska sövas, jag VET hur jobbigt det är varje gång. Den här operationen kommer att ta flera timmar.. vi kommer alla att vara SÅ oroliga!!!
Elise bjöd på ett stort leende när hon själv läste att operationen kommer att bli av i år! Hon ser verkligen fram emot det.. men jag tror inte riktigt att hon förstår vad det innebär, och jag tror inte att man kan förbereda henne tillräckligt heller..
Åh, jag är så splittrad just nu och ser inte fram emot den 8 september... inte alls!! Fast å andra sidan så längtar jag nåt otroligt tills det är över.. eller tills det är över är ju fel att säga också... kommer det någonsin att vara över för hennes del...??
Kommentarer
Trackback
