MickanJangbage

Det här inlägget och nästa är direkt-kopierat från min andra blogg som handlar om Elise och hennes rygg bl a...
Gå gärna in och läs där med om ni har lust: http://elisekampmotskolios.blogg.se


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag kom min mamma till mitt jobb så att vi kunde äta lunch tillsammans. Hon berättade då att hon har tagit ledigt från jobbet 8-11 september eftersom Elise opereras den 8 september. Hon tänkte då på Tilda. Jag antar att både jag och Andreas kommer att bo med Elise på sjukhuset och nån måste ju ta hand om Tilda..

När vi satt på lunchen och pratade blev det alldeles för mycket för mig ochdå kom tårarna (i vanlig ordning).
Börjar nog inse mer och mer vad som verkligen kommer att hända!
Vill egentligen inte tänka på det, för med våran vanliga otur så kommer det säkert inte ens bli av i september.
Usch det var nog inte bra för mig att få det här beskedet redan nu, jag hade hellre fått det typ en vecka innan bara för att då hade jag inte behövt oroa mig lika länge!!

Jag ser framför mig hur hela kroppen blir alldeles "livlös" när hon blir sövd.. jag ser mina tårar som inte slutar rinna...jag ser mig och Andreas väntandes på sjukhuset lika oroliga båda två...lika tysta...inget att säga till varandra för att man är helt inne i sin egna lilla värld.
Jag ser hur telefonerna ringer, och messen som kommer från alla anhöriga som är lika oroliga som vi... sen ser jag läkaren som kommer och säger att operationen är klar och att hon nu ligger på uppvaket..jag ser oss gå in och se henne sovandes lyckligt ovetande om vad hon precis har gått igenom...